Finland i juli 2007
JEPPO

USA

 

Nog låter väl ortsnamnet lika underbart som en komedi, eller en sång? Jag har alltid älskat finlandssvenska för deras melodiska språk. Därför blev besöket hos våra vänner Gurli och Eva-Stina extra njutningsfullt. Deras prat mellan varandra, vårt gemensamma tjatter Våra pratsånger i stugan vid havet.
Första kvällen. Vi hade rest från Haparanda och rakt genom det sommargröna Finland. Alva i baksätet sjöng sina Pippi Långstrumpvisor, och ställde frågor om hur det var att bo i Finland. I ett annat land. För visst var det nu så att hon för första gången i sitt liv befann sig utomlands?
Vi kom fram till Jeppo och det första vi fick ta del av var biblioteket som hade ett kulturellt välkomnande öga till besökaren. Glasmontrar, vackert smyckat och eleganta rymliga salar där böcker, konst och tankar fick plats.
Eva-Stina och Gurli tog oss genom täta, trolska skogar, till sitt sommarhus vid havet.
Det var skymning. Havet kluckade. Måsar ropade och bastun ångade och väntade.
Alva fann en lekkamrat i 6-åriga Ursula.
Vänner, prat, skratt, mat och dryck. Det var fint.
Österbotten kändes förunderligt hemma på något sätt och var det inte så att jag efter några minuter började tala som våra värdar.
Med samma melodiska brytning.
Utan att det kändes ett enda dugg främmande och konstigt.

Mitt i de djupa österbottniska skogarna fanns detta mysiga sommarhus.

Våra värdar Gurli och Eva-Stina

Ursula och Alva blev goda vänner