Jag har besökt Australien två gånger. Den första gången tillsammans med
Norrtoner, en grupp som med folkmusik och dans spred svensk bygdekultur till orterna Melbourne, Canberra, Sydney, New Castle, Brisbane och upp till Cairns.

USA

 

Den andra resan skedde tillsammans med en grupp unga gymnastikflickor från Ronneby. Då gick resan från Adelaide, Ballarat, Melbourne, Canberra och till Sydney. Det fina med dessa resor var att bo i familj. Jag fick vänner för livet. Jag beundrar deras sköna livsstil. Easy going, är det motto som håller i Australien. Ingen onödig stress och varma, öppna människor. Jag önskar det kunde fungera så även i Sverige.
Australiens vilda djur hälsade vänligt på oss svenskar. Fast - jag vet inte riktigt om jag önskade mig just honom som lekkamrat.

Två personer som blev betydelsefulla: Chrissie Nightingale som bor i Adalaide. Hon var min värdinna och blev min vän. Eddie Kuks var busschauffören vid båda mina resor. Han är god som guld och kontakten med honom betyder fortfarande mycket.

Vänligheten och gästfriheten är stor Down Under. Hänfört tar värdfamiljen hand om den bleka nordbo som gästar deras hus och berättar (hu!) om snö och (är det verkligen sant?!) ljusa sommarnätter. Besöket på det världsberömda operahuset var naturligtvis en oförglömlig grej. Men ändå inte det som satte största spåret. Det var ändå mötet med alla härliga människor!