Jag har nu läst boken ”Kristus i berget” och den har fascinerat mig, så till den milda grad att den har rört vid mig, berört mig, den har gett mig så många svar på frågor som jag haft sedan jag var en liten pojke och för första gången fick höra talas om Kristusbilden i Kristineberg.

Det känns även som att det var meningen att denna skulle komma i mina händer, som ett tecken från den Gud som jag själv tror på
eftersom är ju själv djupt troende. Jag har väl inte läst så många böcker i mina dar, men jag klassar denna bok som nummer två efter Bibeln, böckernas bok, och jag ska vårda denna roman ömt. Den ska få en plats i samma hylla som min bibel. Och läsas mer än en gång.

Jag är så berörd av denna magnifikt skrivna bok, och det känns som just Britta Stenberg själv måste ha varit utvald till att skriva den. Om någon annan skulle ha skrivit om detta fenomen, denna händelse, så är det inte säkert att den påverkat mig på samma sätt.


Detta är Britta Stenbergs berättelse och denna roman som ter sig så viktig, och jag hoppas att många får läsa. Att den sprids både i Sverige och att den även översätts till många andra språk. Den för med sig ett budskap, en profetia om profetian. Om Kristus i berget.

Jag ska berätta att jag är inte någon religiös fanatiker, utan bara en enkel kristen. Som tror på Gud. Men jag vill dela med mig av detta, har delat med mig, och berättat för mina vänner om denna bok. Och ska så fortsätta att göra. Jag rekommenderar varmt denna för mig så viktigt skrivna roman med ett budskap som för mig känns så viktig, och inte det minsta fiktivt.

Norsjö i augusti 2009, Med vänliga hälsningar - Ted Örnberg


En skimrande fuga om kärlekens och ödets makt
Bokrecension av Liselott Engman

Kristus i berget

(Rosengårdens Förlag & Studier AB)

1946 öppnar sig jordens inre i Kristinebergs gruva och fram träder en Jesusgestalt. För gruvarbetaren Josef är det en uppenbarelse som förvandlar honom. En samisk schaman, Jon Anders Sarri, korsar hans väg med en hemlighet som är hans att förvalta tills tiden är kommen. Det finns två profetior om Jesusbilden i gruvan: Jesus kommer att visa sig inne i berget och han ska visa sig en andra gång, denna gång uppe på berget. Existerar det en tredje profetia och hur lyder den i så fall? Fyrtiofyra år förflyter. Josefs sonhustru Lisa, sugs in i skeendet, samtidigt som en italiensk nunna, Lucia, får en vision av Madonnan: ”Gå! Jag skall visa dig vägen.” Och ljusbringerskan börjar sin pilgrimsfärd genom Europa mot Nordanlandet.

Författaren, journalisten och kulturarbetaren Britta Stenberg har i sin första roman, ”Kristus i berget”, skrivit en berättelse om Kärleken: Eros, den romantiska kärleken mellan Lisa och Anders, Agape, den förutsättningslösa kärleken som Sarri, Josef, Lucia och en fjärde person bär som pärlor i sina ögonvrår, Philia, kärleken mellan släktingar gestaltat i relationerna mellan Anders och Josef och Lisa och Hjördis, samt Libido, livsdriften, uttryckt som kraften att leva på hoppet när tillvaron hotas. Sparsmakat effektfullt förs små skärvor in vibrerande av mysterion, respektfullt framburet av språket som är välljudande och varierat. Stenberg gestaltar även perspektiven på öde kontra fri vilja och modet att följa sin inre röst.

Romanen växlar mellan det konkreta som uttrycks i den vardagliga mödan för uppehället och det lyriskt imaginära när det ogripbara flätas in i det reala. Den enda diskursiva svagheten finns i dialogerna när livets mysterier ska uttryckas. Då finner karaktärerna ord som blir så abstrakta att de mera fjärmar än öppnar upp. Känslorna sveper nästan omkull karaktärerna i en våldsam längtan att komprimerat förklara sina visioner. ”Stororden” är svåra att gestalta, men människorna försöker just för att det är stormens öga i tillvaron.

En berättelse kräver en omgivning och boken utspelas i Kristineberg, det västerbottniska inlandet som i litteraturen är så sällan skildrad. I komplext samspel med naturen stämmer karaktärerna upp en fuga om Kärlekens villkor och om den fria viljans existens. Dåtid, nutid och framtid vävs samman i skönt klingande tonslingor. Ingredienserna är gamla: Jesus, de religiösa symbolerna, de annorlunda människorna med förmågan att se det fördolda, och namn med dubbla betydelser, men resultatet blir en gränsöverskridande historia som är tidlös och aktuell. Den lilla världen rymmer en hel jord.

Kristus i berget” är en narrativt komplex och genomtänkt berättelse. Initialt kan det religiösa språket avskräcka, men lyssna på de stämmor som vibrerar bakom bokstäverna så träder en allmängiltig existentiell berättelse fram. Det är en poetisk hyllning till livet, kärleken och det västerbottniska landskapet och dess innevånare.

Liselott Engman